Viktigt att alla kan gympa

Skoldagen är slut men inne i Sandsbro Skolas gympasal råder febril aktivitet. Dackegymnasterna arrangerar varje onsdag Alla kan Gympa-träningar i samarbete med Frösunda Assistans. Hanna Ankarberg som håller i träningarna förklarar konceptet.

– Det är Gymnastikförbundets projekt för att underlätta för unga med funktionsnedsättningar att träna och få hjälp med motorik, uthållighet och balans. Vi har haft det förut men det blev pausat, men nu är vi inne på tredje terminen sen vi drog igång igen.

De båda träningsgrupperna man har är öppna för alla med funktionsnedsättning, och Ankarberg vet att det kräver lite extra eftertanke i planeringen.

– Det är viktigt att hålla det bekant, jobba in rutiner så vi kör i stort sett samma hinderbana varje gång men ändrar mindre moment för att få in träning på olika saker.

Hon påpekar ändå vikten av att vara anpassningsbar.

– Vi skulle kört rockringar idag var tanken, men det visade sig att de var fastlåsta och vi hade inte med våra, så det får bli en annan gång. Idag blir det mer fokus på balans istället.

Dessutom kan man jobba in andra delar man vill jobba på i träningen, påpekar hon.

– På uppvärmningen har vi plockat in ett par moment som träning för vårshowen i maj. Vi kör ett med fallskärm som barnen brukar gilla, och nu börjar vi öva lite med band.

Även om vårshowen kanske inte är för alla.

– En del kan ha lite svårt med ljud eller stora grupper så det är frivilligt om de vill vara med på showen sen, men vi tycker det är viktigt att alla är med och övar inför den.

Hinderbanan man använder den här eftermiddagen är lite enklare än den oftast är, berättar Ankarberg.

– Vi brukar ha med en tjej i rullstol, men hon är inte här idag. Då tar vi bort en av bommarna och gör en slalombana där hon kan köra, och så använder hon balansbollarna mycket.

Efter uppvärmningen är alla barnen igång med banan. Titus Rohdin, åtta år, blir dock lite tveksam inför momentet där man går balansgång på en bänk, högt mellan två plintar. Ankarberg får övertyga honom att bänken sitter fast ordentligt.

– Titta på den bänken där borta. Den har tänder som åker ner och låser, så den kan inte lossna.

Efter viss misstänksamhet vågar sig Titus sedan ut på bänken allt fortare, och mot slutet av passet går det fort över. När träningen slut hinner han berätta lite om träningen.

– Jag har varit med i tre terminer. Det är roligt!

Även om han såg väldigt entusiastisk ut på trampetten är det en annan del som är favoriten.

– Rutschkanan!

Pappa Mickael känner att träningen är viktig för Titus.

– Titus behöver jobba med balansen och det gör de jättebra här. Jag tycker det är ett riktigt bra initiativ.

Hanna Ankarberg känner att det upplägget man har idag är bra, och att man möjligtvis skulle kunna ha något större grupper men inte mycket.

– Det viktigaste är ju att ungdomarna får den hjälp och det stöd de behöver, så vi kan inte ha med för många. Just nu är det åtta i var grupp, och tio skulle jag säga är max.

Även om det är en del att ändra mellan de båda grupperna handlar det mest om mindre detaljer berättar hon.

– De är uppdelade dels efter ålder och förmåga, men också efter längd. Vi har ju ett par stationer som romerska ringarna där längden spelar in och det blir svårt om vi ska höja och sänka hela tiden.