Tingsryd kämpar på i USM
På lördag fortsätter handbollens USM, och för Tingsryds HK:s F14-lag innebär det resa till Habo. Tränare Mimmie Mohlin ser fram emot matcherna mot Habo, GT Söder och Vinslöv.
– Det ser vi fram emot. Det kommer vara lag vi är mer nivåmatchade med än i steg 1 och 2. Och i Nyköping senast tycker jag det gick ganska bra även om vi förlorade.
Tittar man bara på resultaten hittills får man inte en rättvis bild, tycker hon.
– Det är svårt för oss att möta lagen som spelat ihop sedan de var sju-åtta, i och med att halva vårt lag bara spelat i ett oh ett halvt år. Därför utvecklas vi fortfarande mycket.
Att det ser ut så har sin speciella förklaring.
– För två år sedan hade vi så lite spelare så vi kunde inte fortsätta. Så vi sa till tjejerna att endera lägger vi ner, eller så får ni värva spelare så vi kan få ihop ett lag, och det gjorde de. Så nu är vi tretton spelare i laget.
Mohlin är extra stolt över att de som hämtades in verkar ha fastnat för handbollen.
– Alla de som började spela då spelar fortfarande, det är ingen som hoppat av. Så det var ju riktigt lyckat.
En liten bonus är dessutom att de nya spelarna har en brant utvecklingskurva, när deras erfarenhet växer.
– Orutin märks så väl på en handbollsplan och du straffas direkt. I fotboll kan du alltid gömma dig lite men det går inte i handboll. Men samtidigt är det roligt för det märks hur vi fungerar bättre som lag hela tiden.
En tråkig detalj med just USM är att två spelare inte får vara med, berättar Mohlin.
– Vi har bara elva spelare som får spela nu i USM. Vi har en tjej född -07, och det förstår jag att hon inte får spela. Men sedan har vi en född 2011 i laget, som dessutom är vår ordinarie målvakt, det är lite jobbigt. Och hon tycker förstås det är jättetråkigt att hon inte får vara med.
Hon har försökt argumentera med förbundet men tyvärr mötts av kalla handen.
– Det är lite stelbent. Jag förstår att tanken är god, och kunde acceptera det om det var en spelare vi bara lyft in. Men hon har spelat med 09:orna hela sitt liv, då tycker man de kunde se till det.
Hela truppen är ändå med för lagkänslans skull, förklarar hon.
– Vi åker upp med hela laget, de som inte spelar är med och stöttar på läktarna.
I serien spelar dock alla, men där är det andra saker som är lite udda. Resorna till exempel, skrattar Mohlin.
– Det är inte som fotbollen där du har lag i varenda by. När bekanta klagar på att barnen som spelar fotboll har match inne i Växjö kan vi ju bara skratta och tycka så nära?
Hon kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på andra regioner.
– Det finns inte så många lag här så vi hamnade i en serie med mycket Skånelag. I Skåne är det ju en jäkla skillnad, där finns det massor av lag.
Detta innebär att det blir mycket tid på vägarna tillsammans.
– Vi har två nära resor, det är Karlskrona och Sölvesborg. Sedan blir det betydligt längre. I fredags kväll hade vi match nere i Höör till exempel, då var vi väl hemma vid halv tolv-tiden med matstopp på hemvägen och sånt.
Hon måste dessutom påpeka hur glad hon är att tjejerna satsar på under de förutsättningar de har.
– Det blir ju en väldigt speciell situation här, du har inget seniorlag att gå och titta på och inspireras av. De här tjejerna går i åttan och är det äldsta lag föreningen har.
