Satsningen öppnar nya möjligheter

Jennie Hedrén Hasselros - ett mellanting mellan deltagare och ledare, som hon beskriver sig själv - berättar om arbetet som ligger bakom.

– Jag kom in i föreningen 2020 och då var det inte anpassat alls. Man kunde ju ta sig ner på bryggan och ut med hjälp, men inte mycket mer. Vi började titta på det och 2021 hade vi nog med kunskap för att börja söka bidrag. Vi delade upp det i två delar, fall vi inte skulle få bidrag så visste vi att första etappen skulle bli av. Sedan fick vi så bra bidrag av SISU och kommunen att vi inte behövde skjuta till så mycket själva.

Man delade ändå upp arbetet, för att få det användbart så fort som möjligt.

– Det var fokus på att få det användbart - ramp in i klubbstugan, anpassa toalett och lite plattor ner till bryggorna. Förut fick de som inte kunde ta sig in byta om hemma och gå på toa innan de kom hit, så det var mest akut. Sedan dök det upp lite småsaker längs vägen med handtag och ledstång i trappan, som underlättar även för de som är synskadade.

Att få bra bieffekter tycker hon är en positiv sideffekt av anpassningen.

– Vi kallar det ”bra för några, bra för alla”. Vi har ju byggt ramperna ner till bryggorna för tillgängligheten, men det underlättar för alla. Det var bara smala spångar här förut, lätt att trilla av. Nu är det breda ramper med bra mönster på.

Sedan dess har man hunnit fullfölja ombyggnaden och nu är hela anläggningen tillgänglighetsanpassad.

– Vi rev ut kanotladan och byggde om den från grunden för att få det tillgängligt. Att släpa ut en kajak är kanske för krångligt, men nu är det plant och organiserat där inne så man kan hämta paddlar och utrustning även om man sitter i rullstol.

Och anläggningen har redan fått gott rykte. Hedrén Hasselros berättar att folk hört av sig från runt om i landet för att få nytta av det kanotcluben lärt sig.

– Ryktet har börjat sprida sig, flera andra klubbar har hört av sig och vill ha råd. Många tror att det behöver vara så komplicerat, med liftar och utrustning, men det är bättre att böja i rätt ände oh få något gjort för att göra det tillgängligare.

Även om parakanotisterna gick i Helgasjön för några veckor sedan håller gruppen igång året om.

– Kanot är ju en året runtsport, så länge det inte är is är det folk här och paddlar. Vi i paragruppen har lite kortare utesäsong, men kör hela året med inomhusträning på vintern. Där kan man ha ledare med i vattnet och stötta.

Förhoppningen är att kunna öka det lokala intresset, när allmänheten får upp ögonen för hur bra anpassningen blivit.

– Nu när vi har fått klart allt och ser att det funkar hoppas vi bara få hit fler som vill prova.

Cia Grönborg började träna med gruppen i slutet av förra sommarn, och stortrivs med alla delar av träningen.

– Det är bra träning, du får frisk luft och det är jätteroligt. Jag har varit ute och paddlat med friluftsfrämjandet förut och älskar frihetskänslan i kajaken. Det blir bara bättre när man tränat mer och lärt sig.

Elinor Grundström ser upplevelsen som det stora plusset med kajakandet, utöver träningen man får.

– Jag älskar att vara ute i skog och natur, och det är ju inte så lätt i rullstolen. Men i kajaken kommer man så nära vatten och natur det går, och får en helt annan frihetskänsla.

Hon känner sig helt trygg med att ge sig ut i kajaken.

– Vi har så stabila kajaker, de går att klättra upp i om man skulle tippa. Och om vi inte orkar finns Anders med och har ett snöre så han kan bogsera in oss.

Men hon utesluter inte att det kan bli hårdare träning framöver.

– Vi får se, jag är ingen tävlingsmänniska, men om jag blir bättre så kanske.

Gänget ger sig ut på vattnet. Plötsligt tar den friska vinden tag i Cia Grönborgs kajak och blåser iväg den in i Sjöräddningens båt som ligger vid bryggan bredvid. Vi utomstående hinner drabbas lite smått av panik innan vi hör Cia skratta ur vattnet bakom båten, innan hon efter en stund får hjälp att tömma och klättra i den igen. Passet avbryts inte ens, utan gänget paddlar i samlad tropp ut på sjön, efter att Jennie Hedrén Hasselros hojtat över vågorna:

– Därför är det så viktigt att vi tränat innan på vad man ska göra innan kajaken kantrar. Så man kan det och är trygg när det väl händer.