Full fart på de unga på Oxberget
Vädret är inte på topp den här lördagen, det pendlar mellan duggregn och kraftigare regn, men det är inget som bekommer de unga åkarna på Uppvidinge MK:s vackert belägna anläggning på Oxberget utanför Norrhult. Det är årets andra crosskola och åkare i åldrarna fyra till åtta år har slutit upp för att lära sig. Men några nybörjare är de inte, mellan ett och tre år har alla utom den yngste kört. Att vädret inte skulle vara bra håller de inte med om.
– Det är bara bra, det blir inte så dammigt när det regnar, konstaterar Axel Wilsson.
Varpå Alfred Lindahl skjuter in:
– Och så är det kul när det blir mer lerigt!
Vad som är roligast med cross tvekar Alfons Hultqvist inte om.
– Det är att hålla farten.
De andra nickar instämmande, och tillägger unisont:
– Och att hoppa!
Den lilla banan är lätt att missa där den ligger lite vid sidan av Oxbergets stora episka bana på sluttningen, med sina långa backar och stora hopp. Men den är minst lika genomarbetad och passar de mindre åkarna perfekt. Med lägre hopp går det inte så illa om man skulle köra omkull - eller snarare när, för det är något som händer alla, förklarar killarna.
– Det händer att man kör omkull men det brukar inte vara så farligt, påpekar Williham.
Ibland kan man dock bli lite orolig, berättar Alfred.
– Jag körde omkull och slog i huvudet, det var lite läskigt. Men det gick bra!
När barnen börjar ge sig ut på banan igen berättar depåmamman Tina Hultqvuist att crosskolan bara är ett av tillfällen i veckan de är här.
– De flesta av dem brukar vara här på de vanliga öppna passen och åka också.
För egen del tycker hon det ger mycket, och är värt tiden och kostnaderna.
– Det blir ju en social grej, inte minst för oss föräldrar, man står och tittar på och kommer med råd, de hjälper varandra med motorcyklarna, det är väldigt familjärt.
Detta gör att man kan hjälpas åt när det behövs, känner hon.
– Idag var det en av killarna som inte hade någon förälder som kunde vara med men då löser vi det och hjälps åt.
Kristoffer Yngberg leder crosskolan, och han tycker man har en bra nivå på deltagandet.
– Det är rätt lagom, man får mer tid att kolla på varje åkare och se vad de behöver jobba på. Jag har varit på andra ställen där de är 30 unga och jag fattar inte hur de hinner med att ge dem bra tips.
Det är nämligen en hel del att stå i så fort man kommit från det mest grundläggande, han jobbar hårt på de unga åkarnas individuella teknik.
– Vi låter dem köra fritt lite och sedan stannar jag dem och går genom en del detaljer, det gör jag några gånger varje pass. Sedan går jag genom med dem en och en också.
Samtidigt får det inte bli för allvarligt, det gäller att balansera det där påpekar han.
– Det viktigaste är givetvis att de har kul och får ett sug för det här, men visst är det roligt att se hur de utvecklas. Ofta ser du skillnad mellan varje pass, de är ju så unga och tar verkligen till sig det man förklarar.
Medan vi pratar snickras det bakom oss på ett räcke vid startfållan, och Yngberg förklarar att det alltid finns något som behöver göras.
– Vi har gjort en hel del jobb på anläggningen inför säsongen och håller på fortfarande, det är alltid något som behöver fixas.
Han känner att en så speciell bana som Oxberget skulle förtjäna att se lite större arrangemang igen.
– Förr var det ju rätt stora tävlingar här, med Glascrossen och ett par år med Sverigecupen, men det har varit lite mindre nu.
I helgen körde man ändå första deltävlingen i det mycket populära klubbmästerskapet, berättar han.
– Vi kör klubbmästerskap i tre deltävlingar, två på vanliga banan och så den sista är ett stubbrace när man är ute på en åker och kör.
Detta väcker uppmärksamheten från de unga åkarna som är på väg ut på banan, varav flera ska köra klubbmästerskapet, och en av dem utbrister längtande.
– Stubbracet längtar jag efter, det är så himla kul!
