Tore Sjöqvist: Tack för alla möten
Med ganska blandade känslor sitter jag nu och skriver mina sista texter till Växjöbladet-Kronobergaren, tidningen som i många år varit min arbetsplats. Bäst har jag trivts ute på jobb. Tidiga mornar i fågeltorn, eftermiddagar på utställning eller repetitioner och kvällar i teatersalongen. Att sammanfatta åren är ingen enkel uppgift men säkert är att under alla möten med naturintresserade och kulturarbetare har min värld vuxit och blivit mer färgrik och intressant. Och samtidigt än mer värd att värna.
Som journalist med inriktning på natur och den lokala kulturen har jag mött en fantastisk generositet. Konstnärer, författare, musiker och kulturinstitutioner har, liksom fågelskådare och skogsägare öppnat sina dörrar för att dela med sig av erfarenheter och kunskaper. Tålmodigt besvarat alla den okunniges frågor och, inte minst, gett mig förtroendet att så gott jag kunnat föra vidare de kunskaper, åsikter och erfarenheter jag fått ta del av. Efterhand har jag väl lärt en del, om opera och glaskonst, men också om fåglar och mossor i en liten lokal värld så fylld av uttryck och upplevelser. Men ofta så sorgligt förbigången av media.
I min sista tillbakablick över ett kulturår som gått funderade jag kring kultur som krukväxter och snittblommor. Mitt fokus har legat på krukväxterna som finns så nära och ibland är så vardagliga att vi knappast ser dem. Ändå är de så oändligt viktiga Alla körer och lokala band som bjuder på musik vi får möta här och nu, kulturskolorna och kulturutbildningarna på gymnasie- och folkhögskolenivå som är en så viktig del av den lokala kulturscenen men också en förutsättning för att vi i framtiden ska få uppleva musik och konst på professionell nivå. Bland krukväxterna hittar vi naturligtvis också institutioner som Nygatan 6, Regionteatern, biblioteken och Kulturparken Småland. För att inte tala om Lokala konstföreningar, Ensemble Cor och många fler som alla bidrar till att göra livet i Kronoberg rikare.
Nog kan man önska sig att tidningar, radio och tv visade ett större engagemang för den bygd där de verkar. Här finns mycket att lära från hur sporten bevakas. Även om proffsen får störst uppmärksamhet så tycks sportsidornas län stort och fyllt av aktivitet på ett helt annat sätt än när det gäller kulturen.
Om ett par veckor är det dags för årets konstrunda i Växjö. Det är ett evenemang som, liksom Kulturnatten, visar på ett bubblande kulturliv fyllt av engagerade utövare. Men som också pekar på behovet av scener och skyltfönster för det lokala kulturlivet. Det borde väl, till exempel, vara en självklarhet att ett nytt kommunhus innehöll ett utrymme för lokala utställningar och en scen där lokala artister kunde få göra sig både hörda och sedda.
För mig återstår nu bara att tacka för alla möten och upplevelser jag fått vara med om under åren då jag skrivit om lokal kultur och natur. Möten som roat och oroat, bekräftat vad jag tänkt och tyckt men också tvingat mig att fundera och tänka nytt.
Nu väntar en ny fas i livet och nya upplevelser. Jag hoppas att även den delen av livet ska innehålla många av de möten och upplevelser som gjort mitt jobb på Växjöbladet så roligt och innehållsrikt.
