Mat, hantverk och tuffande motorer

Knappt ett dygn innan årets Vintermarknad tar sin början drar snön in över byn Näshult strax norr om gränsen mellan Kronobergs och Jönköpings län. Visst passar det bra med snön som fallit och kylan som dragit in över södra Sverige. Men samtidigt ställer det till det för både arrangörer och besökare. För arrangörerna innebär marknaden alltid mycket arbete men den här gången startade dagen extra tidigt. Mitt i natten började arbetet med att skotta och sanda för att göra marknadsområdet någorlunda säkert att besöka.

Näshult är en ganska liten by. Närmare hundra personer bor i själva byn medan invånarantalet i socknen ligger kring 300 personer.

– Det är därför man måste hitta på något, säger Per Lindgren från sockenrådet och den vintermarknadsgrupp som håller ihop arrangemanget. I marknadsgruppen samverkar Näshults sockenråd med företagare och organisationer från orten.

– Det är häftigt. Alla hjälps åt, säger Sara Lindgren, även hon från sockenrådet.

Efter en intensiv morgon då alla knallar ska komma på plats kan de ta det lite lugnare. De rör sig på marknadsområdet för att se till att allt fungerar för både knallar och besökare.

– Vi ser till att alla är nöjda. Vi försöker lösa önskemål så gott det går, säger Sara Lindgren.

Sedan starten har marknaden haft en inriktning mot mat, hantverk och lokalt producerat.

– Vi är ganska noga med vilka vi tar emot. Det är mycket hantverk och mat.

Inriktningen har uppskattats och många av knallarna återkommer år efter år. Återkommer gör också många av besökarna.

– De flesta knallarna har varit med sju, åtta år och ifjol lockade marknaden omkring 3000 besökare, säger Per Lindgren.

Strax intill marknadsstånden hittar man föreningen Näshults Motorveteraner. Här hittar man både veteranfordon av olika slag och stationära motorer som drivit allehanda maskiner. Även här ställer kylan till det en smula och föreningens medlemmar får jobba lite extra för att få tändkulemotorerna att starta. Men med envishet kan de snart se till att det lugna tuffandet hörs över området. Krister Lennartsson värmer en av motorerna med en gasollåga. Tanken är att den ska driva en gammaldags vedklyv men han verkar lite tveksam till om motorn ska starta.

– Det är nog för kallt idag.

Kallt är det visserligen och motorerna är motvilliga men med envishet får motorveteranerna efterhand motor efter motor att starta.

– Föreningen har nästan femton tändkulemotorer som tidigare drivit till exempel sågverk, stenkrossar och spånhyvlar, säger Anders Lennartsson som kommer för att assistera under försöken att starta motorn.

Och visst lyckas det till slut. Med hjälp av en rem förs kraften över till vedklyven och får ett hjul med monterade yxor att rotera och snabbt, men kanske inte alldeles ofarligt, klyva den vedpinne man sticker in i maskinens öppning. Den typen av vedklyv var en gång vanlig och många av oss som har några år på nacken känner säkert igen den och kan tänka tillbaka på tider då vedhanteringen var en av årets stora uppgifter. Då kan nostalgin vara en av de saker som lockar besökaren till de gamla maskinerna. För yngre är det mer som en vandring in i en okänd och förgången värld. Och den vill motorveteranerna gärna visa upp.

– Det är väldigt kul att kunna visa upp det gamla. Många är nyfikna och många av de yngre vet inte hur det fungerat tidigare, säger Fredrik Löfgren som under dagen bland annat visar hur en takspånshyvel fungerar.

Som förberedelse sågas en asp upp i lämpliga längder, helst kvistfria. Den stora och mäktiga spånhyveln hör till de redskap där man måste hålla reda på sina fingrar. Snabbt hyvlas spån efter spån fram och hamnar under hyveln för att så småningom ta plats som taktäckning på så kallade sticketak. Vanliga för inte så länge sedan men nu ersatta av mer lätthanterliga och hållbara material.

Precis som vedklyven drivs spånhyveln av en tändkulemotor.

– Det är ett litet jobb att starta motorn. Det är inte som idag att bara trycka på en knapp. Det tar tio minuter att få igång den. Men det är en rolig sång att lyssna på, säger Fredrik Löfgren.

De gamla maskinerna fascinerar. Inte minst genom att de ofta är så finurligt uttänkta men att funktionen samtidigt är möjlig att förstå. En av dagens märkligaste apparater är en maskindriven jungfru som tidigare använts vid läggning av gatsten i Vetlanda. Med många kugghjul och överföringar skapas en maskin som både kan köra framåt och låta själva jungfrun slå mot marken och banka gatstenen på plats.

Många av de maskiner man visar berättar om arbeten som varit tunga och inte sällan farliga. Det gäller inte minst de motorsågar som visas upp. Klumpiga och tunga om man jämför med dagens moderna maskiner och dessutom utan de skydd som efterhand har blivit självklarheter på nutida motorsågar.

Betydligt mindre verktyg för att hantera trä eller till exempel svamp hittar man hos Patrik Krusendal som säljer egentillverkade knivar.

– Det började med att jag köpte en kniv av en knivmakare. Jag ville testa att göra en själv och på den vägen är det.

Ofta är knivens handtag gjort i björk. Någon gång i masur. Arbetade som smycken. Och många stannar till för att ta sig en titt på de små konstverken.

– Det är ett ganska stort intresse och många tycker att det är fina prylar.

Patrik Krusendals slöjdande sker på hobbybas och för honom har knivtillverkningen ett värde i sig.

– Jag tycker att det gör något med en att arbetar med händerna.

Strax intill hittar man Ann-Louise Fransson som med sitt företag Botanikan producerar oljor och salvor som bygger på växters välgörande egenskaper. Sina kunskaper om vad som finns att hämta i naturen delar hon också med sig av i kurser med olika inriktningar. Så kommer besöket i Näshult att både handla om försäljning och marknadsföring.

– Det är fantastiskt roligt att man kan ha marknad den här årstiden också. För mig är det bra att komma hit och visa upp mina kurser, säger hon.

I många av marknadens stånd hittar man hantverk och med händerna arbetar också Anette Gustavsson som driver företaget Måncraft. Hon har kommit till Näshult från Hovmantorp med ett lass fyllt av tovade produkter till nytta och nöje.

– Det är tredje året vi är här och jag har bland annat med mig tovade vantar, tovade fällar och tovade djur.

Anette Gustavsson tycker att intresset för hennes produkter är stort. Och växande.

– Fler och fler vill ha bort kemikalier.

På disken ligger fålla av fårull, förvillande lika ett skinn. Men hoptovade av ull med hjälp av vatten och tvål.

– De är väldigt lättskötta och ullen i sig är smutsavvisande, säger hon.

Hon uppskattar marknadens inriktning på mat och hantverk.

– Det är en genuin marknad. Häftigt att de lyckas arrangera en så stor grej här i Näshult, säger hon.