Konsthallen ger plats för ung kultur

Som vanligt innebär de ungas utställningar på Växjö konserthus ett möte med mängder av tankar, tekniker och uttryck. De blir en spretighet som snarare är uppfriskande än störande. Verken är av många olika slag. Många bjuder in till vila medan annat vill utmana och väcka upp. Precis som det ska vara.

– När Kronobergs konstskola ställer ut här är det en högtid för oss på konsthallen. Det brukar bli jättegod stämning och hallen fylls av en vibrerande skaparglädje, säger Filippa de Vos, intendent vid Växjö konsthall vid utställningens invigning.

Kronobergs konstskola fyller konsthallens stora sal. När skolan tidigare ställt ut på konsthallen har det ofta rört sig om andra årets elever. Den här gången öppnar utställningen också för eleverna från år ett. En av dem är Tay Fjord som tillhör den grupp som förra året sökte sig till Kronobergs konstskola från Katedralskolans bildlinje. På utställningen visar hon bland annat skulpturen After Sarah Lucas.

– Det handlar om kvinnokroppen och om rätten att bestämma över sin kropp, säger Tay Fjord.

För henne har året vid skolan motsvarat förväntningarna och hon är inriktad på att fortsätta ett andra år.

– Det känns som om första året gått för fort. Jag har så mycket idéer och kommer att vara kvar på skolan nästa år, säger hon.

Att hon visar en skulptur är inte någon slump.

– Jag gillar skulptur mer och mer. Det är jättespännande och ett område att utforska.

Agnes Michaëlsson hör också till de elever som kom till Kronobergs konstskola från Katedralskolan. Och även hon är intresserad av det skulpturala som i hennes fall handlar mycket om keramik. En serie huvuden formade i stengodslera har titeln Vart vandrar blicken. Men vart Agnes Michaëlsson blick är riktad är klart.

– Jag har kommit in på Capellagårdens keramikutbildning och flyttar till Öland i höst, säger hon.

För de flesta handlar utställningen på Växjö konsthall om att välja ut något man gjort under året. Isak Björk valde att göra på annat vis. För honom blev Konsthallens väggar den duk han fyllde i ett tillfälligt konstverk. Som ett slags kroki i storformat. Och i en form som lämnat krokin för att förhålla sig friare till människokroppen

– Jag har varit mycket i mina sketchböcker under året men ville få upp det i skala.

En gethårspensel visade sig vara rätt verktyg och efterhand växte verket ”Jag såg en film igår om en konstnär” fram. Man efter man har tecknats fram. Alla en bra bit ifrån reklamens ideal.

– Jag bara började. Hade ingen egentlig plan utan gick på känsla. Det här visar fula bitar av människor – men inte på ett dåligt sätt.

Sättet att arbeta gav mersmak.

– Det här har öppnat dörren till något. Det är bara början, säger Isak Björk.

Människokroppen har fångat konstnärer i alla tider och Kronobergs konstskolas utställning visar att den fortsätter att fascinera. Och att blicken på kroppen kan ta sig många uttryck. I Elna Vahlgrens oljemålning The Voyeur tycks det handla om blicken på den egna kroppen medan Barbie Koós i olika tekniker försjunker i kvinnokroppens former på ett helt annat vis.

Matilda Wallgren har med Work in progress tagit en helt egen väg. I skisser och en storyboard har hon arbetat fram ett persongalleri till en film i fantasyns värld där mycket verkar handla om kraft och förmåga att försvara sig eller besegra sina motståndare.

När det är vernissage för Katedralskolans elevutställning Epilogue är det trångt både mellan verken och de många besökarna.

– Vi som ställer ut har gått Bild specialisering år tre, säger Astrid Alfengård som är en av utställarna.

Verken är många och arbetet med att få utställningen på plats har inte varit alldeles enkelt.

– Vi är många som med starka åsikter vill få med allt. Men det ska passa med färg och storlek.

Till skillnad från de flesta av medutställarna visar Astrid Alfengård en abstrakt målning.

– Jag ville komma ifrån det perfekta. Skapa en bild där det får komma som det kommer.

Isac Nyblom visar målningarna Röd tapet och Röd Himmel. Skapade i olja och oljepastell. Båda bär en surrealistisk känsla och som namnen säger är rött en dominerande färg.

– Rött kan symbolisera både kärlek och ilska och ondska. Jag tänkte att den motsättningen kan skapa en otäck känsla.

För Isac Nyblom lockar konstens förmåga att närma sig känslor och tankar som inte så lätt låter sig fångas i ord.

– Med konsten kan man skapa en alternativ verklighet, säger han.

Utställningen ger plats åt 25 utställare med egna röster och uttryckssätt. Målningarna är flest med det finns också ljudkonst, skulptur och installation. Marta Jarring visar både måleri och skulptur. En grupp sniglar i lergods och stengods söker sig fram över en vägg. Tillsammans med fästingar bland de allra minst omtyckta djuren som omger oss. Men som konstföremål blir de lockande och den som tittar nära kan se hur Marta Jarring lyckats ge sniglarnas hud detaljrika mönster som gör dem förunderligt snarlika de sniglar vi möter i naturen eller i våra trädgårdar. Men verket ”Snigel, snigel, på väggen där” handlar bara i liten grad om sniglarna i sig.

– Det handla om människans beteende och hur det påverkar klimatet och miljön, säger hon.

Liksom Marta Jarring visar Emmy Rydman både måleri och skulptur. Men här är stämningen en helt annan. Emmy Rydmans motivvärld rör sig helt och hållet kring katten.

– Jag har alltid varit en kattmänniska. Jag gillar djuret. En katt är som en egen person, säger hon.

Är hon tvungen att välja mellan måleri och skulptur vinner måleriet.

– Jag är lite mer dragen åt måleriet. Men när jag målar har jag nytta av att jag skulpterat. I skulpturen får man med hela kroppen, katternas anatomi och hur de rör sig.

Sammantaget bjuder utställningen på många tankar och stämningar. Vackra landskap och njutande katter. Men också mer allvarliga funderingar kring världens tillstånd eller den egna identiteten. Oavsett vilket så har valet av gymnasieprogram gett utställarna konstens möjligheter att reflektera och uttrycka sig. Kanske också att hitta en frihet.

– Jag gick natur först men bytte sedan till estet, bild, säger Alva Hagelin.

– Jag hade en längtan efter att skapa och slippa ifrån prestationen.

I verket Kamouflage möter hennes naturmotiv i olja tankar kring styrka och svaghet, frihet och fångenskap. Tankar Alva Hagelin formulerat kring den sköra vallmon som står stadigt i åkerkanten trots att vinden ruskar om i rågen.

”Men om man fångar in den, bryter av stjälken för att skåda dess skönhet närmare, om man tar vallmon för att sätta den i en vas med vatten kommer kronbladen genast att falla till marken.”

Det är en tanke man kan ta med sig och reflektera över långt efter att utställningen avslutas. Tyvärr redan i morgon, lördag.